Hösten 1984, hade jag precis börjat ettan och jag var på väg att fylla åtta år. Jag låg på soffan i rummet som fungerade som kontor i vårt lilla radhus och pratade med min mormor. Jag förklarade för henne, att jag verkligen inte gillade mitt namn, Pethra, det namnet som min föräldrar visst enats om ett par år tidigare.
Jag kommer fortfarande ihåg känslan av att inte passa ihop med mitt namn. Jag avskydde det.
Min mormor svarade med att hon inte heller gillade sitt tilltalsnamn Maj-Britt, utan hellre hade velat heta Barbro, och fortsatt med att informera sitt lilla barnbarn om att man kunde byta sitt namn. Kanske menade hon inte att man bara kunde byta från en dag till en annan, men jag hörde bara det, att man kunde byta.
Byta sitt namn? Lyckan var fullständig. Kavat och fylld av förhoppning traskade jag ut till mina föräldrar och informerade om att jag inte skulle heta Pethra längre. Jag kommer ihåg pappas lite överlägsna skratt och frågan om vad jag då skulle heta? Så långt hade jag inte tänkt, men snabb som jag var hasplade jag ur mig, att jag skulle heta Cindhy. Vilket jag visserligen också var döpt till, men det viktigaste var att jag slapp heta Pethra.
Dagarna gick och irritationen växte i det lilla radhuset, då jag inte svarade eller kom när föräldrarna kallade. När dörren rycktes upp med frågan, varför kommer du inte, svarade jag att jag heter Cindhy och heter inte Pethra längre.
Envisheten visade sig även i skolan, när jag vägrade att svara fröken eller någon annan i klassen.
Så efter en tid gav mina föräldrar upp och ändrade mitt tilltalsnamn och berättade för släkt, skola och vänner, att det var Cindhy som gällde. Jag är fortfarande tacksam för att mina föräldrar förstod att jag menade allvar och verkligen ville byta namn.
Varför väljer jag då att berätta om min historia?
Jo, för att jag vet hur viktigt det är att få bestämma vem en är och vilket namn en ska få ha.
"Vi kan konstatera att äntligen, snart tre år efter den så kallade ”Jan-Olov Madeleine”-domen, finns en enhetlig rättspraxis där individer får välja namn utifrån andra omständigheter än kön. Detta är en efterlängtad och betydelsefull framgång för hbtq-communityt. Det innebär att fler personer nu kan välja ett namn som bättre stämmer överens med deras identitet och levnadssätt, vilket förenklar och förbättrar livet i vardagen, säger Kerstin Burman." (RFSLs hemsida)
Vill du läsa hela artikeln, gå in HÄR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar