Den snart elvaårige sonen och jag tittade på den här kortfilmen, "What if straight was gay and gay was straight" en film om hur det skulle kunna se ut om normen var homosexualitet.
Filmen är ganska stark och känslan av hur det känns att vara utanför normen tydlig.
Sen ställde sonen frågan som etsade sig fast, som tydliggjorde det som många tänker, den frågan som är avgörande och som ständigt måste få sitt svar.
"Vad skulle du välja, mamma?"
Jag frågade om han menade om jag fick välja mellan att vara homosexuell, bisexuell eller heterosexuell.
Ja, det var det han undrade. Jag hade många utläggningar i mitt huvud kring kärlek, åtrå och val.
Men inga av dem kändes relevanta att diskutera.
Jag frågade sonen vem han älskade mest? Sin syster eller bror?
Båda lika mycket, blev svaret.
Men om du måste välja mellan mig och din andra förälder då, vem skulle du välja?
Jag kan inte välja, svarade han och tittade på mig som om han förstått något.
Jag svarade, det går inte att välja.
Det går inte att välja din sexuella läggning, inte heller vem du blir kär i.
Men om jag skulle få önska,
skulle jag önska en värld fri från våld, inskränkthet och hatbrott, där jag inte skulle behöva förklara eller försvara min kärlek, inte heller ständigt behöva se mig om över axeln med risk för våld eller misshandel.
Vad skulle du välja?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar