| Barnet med sin homosexuella förälder, som levt både heterosexuellt och bisexuellt. |
Så vaknar man till nyheten om Rysslands nya lagförslag, där homosexuella ifrågasätts som föräldrar.
För någon dag sen valdes Elisabeth Svantesson (M), till ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott. En människa som varit aktiv i Livets Ord och nu är med i Kristet Center i Örebro och som, enligt media, är både abortmotståndare och mot homosexuella.
Det gör fysiskt ont i min kroppen när det innersta känslolivet får sig känga efter känga.
Sören Juvas uttrycker och sätter ord på det ”Att sätta en homofob i regeringen är ett slag i ansiktet på alla HBT-personer i vårt land” i QX (och går att läsa i sin helhet här.)
Dessa båda händelser tillsammans, ifrågasätter ens kärlek dels till en partner och dels till sina barn, födda eller ofödda. Att beroende på vem jag älskar skulle göra mig till en bättre eller sämre förälder?
Hur tänker man när man uttrycker det?
Vad är det man känner?
Hur är det möjligt att blint följa sin religion, utan att kritiskt ifrågasätta?
Jag är inte perfekt som människa.
Jag har fel och brister.
Jag älskar mitt barn och vill ge honom det bästa, som alla föräldrar vill.
Jag är även kapabel att ge honom trygghet, kärlek, mat, kläder, utveckling och skydd.
Alla föräldrar har inte de förutsättningarna,
att kunna tillgodose barnets behov, på ett eller annat sätt.
Men att det ena eller andra skulle stå i relation med vem man älskar, kysser, äter middag med, delar ekonomi med, knullar, kramar, bråkar med, håller hand med, sover med, handlar mat med, kanske är gift med, det förstår jag inte.
Hen som sa till mig för några månader sen, "de där (läs:homosexuella) ska iallafall inte få lov att ha barn", du har gett mig en styrka att alltid, alltid stå upp för mig själv, alla hbtq-personer och framför allt mitt barn! Men du har också gett mig en känslomässig smäll som jag aldrig kommer att förlåta.
Visst är det så mycket värre att Rysslands lagstiftare och svenska politiker med väldigt mycket mer makt, har möjligheten att påverka så många människors liv. Det är skrämmande och farligt.
Men alla, även hen, påverkar.
Hela tiden. Ständigt.
Så vem har rätt att vara förälder?
Jag vill tro att de flesta borde få möjligheten,
men jag tror att långt ifrån alla som ifrågasätter om hbtq-personer
borde vara det!
Älskade Cindhy! Jag önskar att jag skulle kunna säga: "bry dig inte om dem"! De är inte värda ditt engagemang. Inte ens din sorg och din ilska ska de ha. Det när dem! Men det kan jag inte.. Vi måste alla förfasas och agera/reagera på att Sverige, 2013, har fått in en homofob och abortmotståndare i riksdagen. Att det överhuvudtaget kan vara möjligt är skrämmande. En intollerant människa som närs av hat i stället för kärlek. Som vågar ha åsikter om andra människors rätt till sitt eget liv och sina egna val. Det är en skymf mot alla människor! Jag föraktar henne och hennes likar. Jag kan inte ta emot de slag du får ta emot i stället för dig men jag kan ta emot dem tillsammans med dig! Och vi kan slå tillbaka! Många varma, innerliga kramar till en av de bästa mammor, vänner, kvinnor, människor jag vet <3
SvaraRaderaBlir så arg och tårarna dallrar i ögonfransarna!
SvaraRadera